Slaktsupen blev ju som sagt inte en, inte två, utan många fler....
Och Kompis var ju så glad, så glad.
När jag vaknade i Gode Väns gäststuga på morgonen hördes konstiga ulkanden från
Kompis bädd.
- Hur mår du ?, frågade jag.
- Jo de´e bra, svarade han, - men nu måste jag nog gå ut....
Jag följde efter med mobilen i högsta hugg. Det finns mer detaljerade foton, men av hänsyn till Kompis personliga intigritet så .....
